Jag borde förstå, att jag inte är tillräcklig för er få.
I längden blir ni mer och mer, men ingenting hjälper och det hjälper inte om jag ser ner.
Jag vill kunna förstå, får jag en anledning så lovar jag att jag vänder mig om och går.
Men styrkan att hålla mig fast blir svagare än förr, snart ger jag upp mina förväntningar och inser att det inte går och göra någonting åt.
Jag önskar jag kunde berätta, jag önskar att ni kunde förstå.
Jag undviker sanningen för att rädda ett antal få, för ni skulle aldrig förstå.
Jag vet hur det skulle sluta, tro mig jag vet hur det skulle gå.
Därför väntar jag nu, jag ska hålla ut ett år sen lovar jag att tiden är inne, tiden är då.
Jag vill inte vara här, undrar om ni ens vet hur hårt det är..
Jag undrar om jag ens existerar i era liv längre, för ignorerandet hjälper inte längre.
Jag letar efter en famn och känna mig trygg i och jag letar än. För ingen här har tagit i mot en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar