Allt var så lätt när du/ni fanns där.
Det hjälpte verkligen, att bara höra er skratta.
Ni fick mig alltid och le.
Ett stort tack till er, särskilt dig!
Du var den personen som lyssnade när
ingen annan hörde. Du var den som frågade hur
det var. Du t.o.m sa till mig att allt kommer bli bra.
Jag tror dig inte längre, för den personen som du var
finns tyvär inte kvar! "/ :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar